Longqing Gorge

I norra Kina ligger en stad som heter Harbin och där hålls varje vinter en världsberömd isfestival. Jag har sett bilder därifrån och det verkar vara fantastiskt. Det tar 1.5 timme med flyg att ta sig till dit och sen måste man uthärda temperaturer kring -25. Känns inte som om det är aktuellt med lilla L i år i alla fall.

Turligt nog har Beijing en egen liten isfestival. 1o mil utanför stan ligger ravinen Longqing Gorge. På sommaren kan man åka båt på en vindlande flod genom ravinen och det sägs likna södra Kinas sockertoppsberg. Nu under vintern bygger man upp en festival med isskulpturer och dessa upplevs bäst under kvällstid, vackert upplysta.

Vi åkte tillsammans med familjen Kjellson igår kväll och körde själva med våra nyinköpta GPS:er. Vi kunde inte använda GPS:en på ditvägen men vi trodde inte det skulle bli problem att hitta. Att vi aldrig lär oss! Motorvägen var fullsmockad med lastbilar och det stod stundtals helt still. Bilar använde vägrenen och bytte fil hur som helst och i villervallan lyckades vi missa vår avfart. När vi väl lyckats vända om råkade familjen Kjellson hamna galet så de kunde inte komma av på rätt avfart. Vid det här laget hade vi suttit 3 timmar i bilen, klockan var 20 och nästa avfart låg 3 mil bort. De åkte hem istället. Nu var det så att Emil åkte med Kjellsons och deras Maja åkte med oss, så Emil missade äventyret. Tur att vi lämnat Linnea hemma med ayi!

Vi tog oss fram till målet till slut och det var värt mödan. Hemresan tog bara 1.5 timme och nu är destinationen inlagd ordentligt i GPS:en...

Ingången till området. Svårt att fota men om ni tittar i bakgrunden ser ni att man skapat en kinesisk mur av ljus längs ravinens väggar. Bergsväggarna var jättehöga, men det syns inte på bilden.

Vackra lampor och ljusklädda träd och buskar överallt

Området är jättestort men huvudattraktionen är såklart isen. Det är inga småbyggnader man byggt upp precis och Maja och Ella tyckte det var roligt att springa in i husen.

Isen var så klar och ren att man kunde se igenom den

En riktig konstuställning!

Pluggande pågår!

Ja, som ni säkert förstod, skrev jag aldrig det där teoriprovet på julafton. Min kompis Anna har fått kämpa hårt för att få till en ny tid som passar oss båda, eftersom vi bestämt oss för att gå igenom det här tillsammans. I onsdags kväll fick vi veta att de bokat in oss nu på onsdag. Panik, panik-mindre än en vecka kvar!

1000 frågor finns i boken. 100 slumpvis utvalda kommer på provet och man måste ha minst 90 rätta svar. Det är tung läsning. Mycket är självklart, men en del är helt galet och måste bara tryckas in. Två förmiddagar har jag suttit på Starbucks här i närheten för att få lite studiero. Måtte jag nu klara det på första försöket, jag har inte lust att lägga så mycket tid på just detta...

Billie Jean

Åhh, om bara inte minneskortet i videokameran hade varit fullt så hade jag kunnat lägga ut en videosnutt som hade gått direkt in på YouTube topp 10. Linnea dansar till MJ och Emil och Ella har lärt henne de typiska rörelserna. Oslagbart och ungen är inte fyllda 2 år!

Ni får nöja er med en bildserie. Tyvärr väldigt oskarpa bilder, dels pga dålig belysning, dels pga en fotograf som har svårt att hålla sig för skratt...

Först måste hatten på, det var hon mycket noga med

Är ni beredda?

Då kör vi...

Yeah-yeah!

Lite moonwalk...

Strike a pose!

Slut! Man blir törstig av att dansa

Kulturvandring!

I går var jag, Jimmy, ute med Emil och Ella på en liten kulturvandring. Det var rätt fint väder och jag hade läst om ett område som innehöll lite trevliga aktiviteter. Resan börjar här...

Zhang körde oss till Drum & Bell Tower, som ligger nere i de gamla delarna av Beijing. Därifrån gick vi till en mycket trevlig liten shoppinggata som har allehanda ting, allt från tibetanska skor, souvenirer av olika slag, tebutiker mm.

Shoppinggatan, naturligtvis fullsmockad med folk.

En av många tebutiker...

På denna gatan, som heter Yandai Xiejie, finns en av Beijing´s få chokladställen, Cocoa Ballet. Det är ungefär som Ahlgren´s i Lund...riktigt god choklad helt enkelt. Här inne köpte vi på oss lite tryfflar, mörk choklad, vit choklad och praliner.

Glada i hågen, på väg in bland CHOKLADEN!!!

Fulladdade med kalorier, och väl provsmakade chokladbitar, begav vi oss till Houhai. Det är en liten sjö, eller pöl, som ligger precis norr om den förbjudna staden. I detta område finns det mest kineser och inte så många västerlänningar. På vintern är alla på sjön och på sommaren är alla omkring den. Skridskoåkning, kälkåkning eller hyra iscykel? Det är bara att välja. Vi valde iscykel för att det verkade minst jobbigt... och säkrast. Nåja, man kunde inte bromsa och styra var nästan omöjligt. Men det var roligt och jag lyckades till och med få bredkas på den!

Cykel utan framhjul -iscykel!

Efter en knapp timme var vi rätt trötta och hade kört ett par var runt den lilla ön, skrattat åt alla makalösa kineser som försöker åka skridskor. Hungern gjorde sig påmind så det var dags för nästa kulturställe...Hutong Pizza!

Ett långt stenkast från sjön ligger denna pärla, som serverar en av Beijing´s godaste pizzor (sägs det i alla fall). Trötta som vi var tog vi cykeltaxi.

En typisk cykeltaxi.

Mätta och belåtna efter en fantastisk pizza och vitlöksbröd.

Dagen avslutades med en tur upp i Drum Tower. Dagens torn är daterat till 1800, och användes som en typ av klocka under Yuan, Ming och Qing dynastierna och innehåller 25 trummor. Varje timme är det en show och den prickade vi naturligtvis in. Vi kan säga att det lät rätt mycket i trumrummet när de fem trumpojkarna drog igång...

Trumspel på hög nivå! Inga smågrejor precis!

Vägen upp hit gick via en trappa som var låååååååååååång och brant! Det var nästan lite otäckt att gå ner. Emil ville åka på räcket ner men där gick gränsen. Han förstod det själv när vi kom ner och såg var det slutade...

Emil räknade det till 60 trappsteg.

Utsikten från tornet är ganska OK. Man ser sjön i bakgrunden och hutongområdet där vi gick. Hade sikten varit lite klarare hade man sett långt.


Zhang stod och väntade på oss så vi hoppade in i bilen, tog en mumsbit choklad till och kände oss nöjda med dagen.

Företagsamhet

Många kineser får slita för att försörja sig och det finns mängder med kreatvia småföretagare. En kanske köper sig en flakmoped och sätter upp ett enkelt litet snabbmatskök vid lunchtid, en annan erbjuder sig att laga punkteringar för ett par kronor i en vägkorsning. I stora vägkorsningar är det inte ovanligt att det står folk och delar ut reklam bland bilarna som stannat för rött ljus. Ibland erbjuder de sig att torka av vindrutan också. Vissa betalar för tjänsten, andra inte. Undrar hur många kronor de gör per dag?

Man behöver inte åka många kilometer utanför vårt område för att hamna mitt i den vanlige kinesens liv. Här i hutongerna sjuder det av liv. Bilar, hundar, mopeder, människor och cyklar trängs på gatorna. Fruktaffären ligger vägg i vägg med slaktarn som i sin tur ligger bredvid en affär som säljer mobiltelefoner. Högtalare pumpar ut skränig kinapopmusik med en ohälsosam ljudvolym. I denna röra befann vi oss igår förmiddag. Jag skulle hämta en dunjacka som jag fått uppsytt i en liten butik. Butiken sätts upp under vintertid och på sommarhalvåret reparerar man cyklar här istället. I den enkla affären sitter tre unga tjejer vid varsin symaskin. Väggarna är fulla av modeller och det finns en hel del tyger att välja på. En kort jacka kostar 200:- och en lång 260:-. Många svenska mammor syr upp jackor här, så jag och Vivi ville prova och se om det var något att ha.

Jackan är fin. Jag gillar tyget och modellen och den är varm och skön. Prisvärd helt enkelt! Försökte ta ett foto på mig i jackan, men det blev inte alls bra...måste vara fel på modellen...den mänskliga alltså...

Dunjacke-affären. En litet "hål i väggen" på 15 m2

Flitiga flickor

Hallå-nån där?

Vi saknar er! Det första barnen gör på morgnarna är att kolla om någon har lämnat nån liten kommenterar efter senaste inlägget på bloggen. Era kommentarer är väldigt uppskattade men ni behöver inte göra några långa utläggningar. Säg hej bara, så vi vet att ni följer med oss!

Torrt!

Luften i Beijing är extremt torr på vintern. Nu i veckan har vi haft ca 20% luftfuktighet (jfr med 80% i Lund idag). Jag har nämnt för er att vi är smått elektriska härhemma, men nu börjar vi även se effekter på huset. Vi har trägolv överallt och en natt väcktes vi av världens knak. Trägolvet sprack i fogarna! Då och då hör vi hur det knakar och sprakar i golvet, det är inga stora sprickor, men det syns ändå. Inte konstigt att jag tycker att huden i ansiktet krackelerar och att rynkorna är djupare än någonsin- jag är väl uttorkad precis som golvet. Nyinköpta snittblommor står sig en dag, sen börjar de vissna. För en tid sedan köpte jag ett par luftfuktare, men sen fick jag höra att de inte alls är bra för hälsan, så de plockades undan igen.

Det är bara att fortsätta dricka och smörja sig och hoppas att golvet inte blir helt förstört. Till sommaren är det 90% som gäller...

Linnea var magsjuk igår och det är första gången sen vi kom hit. Faktiskt har hon knappt ens varit förkyld under hösten så vi har varit bortskämda. Som tur är gick det över fort och idag var hon pigg igen.

Fina blommor som börjar vissna efter en dag...

Piggelin igen!

Pyssel för en tai tai

Hemmafru heter "tai tai" på kinesiska. Man kan ha olika fantasier om vad en hemmafru egentligen gör hela dagarna och jag hoppas att min blogg visar att det inte bara är lyx, flärd och praliner utan, för det mesta, en ganska vanlig hämta-lämna-barn vardag. Idag har vi dock haft en riktig tjejträff med pyssel på schemat. Vi skulle göra japanska teaboxes. Det är inte så avancerat egentligen-man klär in en trälåda med vackra papper. Japanskorna förvarar te i små boxar och sina kimonos i riktigt stora lådor. Lite småpilligt var det och det krävde en del koncentration.

Vi hade jätteroligt! Satt och pillade med våra lådor och pratade om ditten och datten. En gemensam lunch och sen hämtning på skolan. En mysig, barn-fri stund...

Lotta, Vivi, Jenny och Anna

En trälåda, tapetklister och vackra, japanska papper är vad som behövs

Så här ser de färdiga teaskarna ut!

500

Ett par dagar med urusel luft...

Gulgrått i luften och det sticker i näsan

Nanshan

Igår åkte vi skidor! Endast 50 minuter norrut ligger ett jättefint skidområde som heter Nanshan och dit begav vi oss tillsammans med två andra familjer. Vädret var jättebra. Ingen blå himmel dock, men soldis och lagom kallt. Snön var fin och systemet välskött. Det fanns backar i alla svårighetsgrader och även om de var korta, räckte det gott för en heldag. Återigen förundrades vi över hur fin natur det finns på bara en timmes resa utanför stan. Vi hade en sån härlig dag att vi funderar på att hyra en stuga här en helg.

Kvällen avslutades med en improviserad after-ski hos familjen Kjellson; Irish-coffee, hämtmat och mina semlor. Det är enkelt att ha spontanbjudningar här...

En del av skidsystemet

Lagom med folk

Maja, Linnea och Ella

Gustav, Emil och Linus

Det fanns mycket roligt att göra i snön

Ella åker utför på bara rumpan

Emil fick en väldig fart-snön yrde om honom!

Veckan som gått

Oj, jag ser att det varit helt tyst här på bloggen sen i tisdags! Ni måste tro att vi gått under jorden eller nåt...

Det har varit skolvecka och nystart av en massa aktiviteter så tiden har sprungit iväg. Jag trodde också att jag höll på att bli sjuk för jag hade väldig huvudvärk och ont i kroppen ett par dagar, men som tur var gick det över.

Vi har haft helt fantastiskt väder ett par dagar. Ren luft och Sverigeblå himmel. Nästa vårkänsla i luften! Idag har vi dessutom varit och åkt skidor, men det gör jag ett separat inlägg om i morgon istället. Nu börjar klockan bli mycket här, det är söndagskväll och vi har ett par telefonsamtal att göra till våra familjer. Tack o lov för Skype!

Ett par bilder på- barnen såklart...

Linnea ute och kör vagn

Ella med kröllor

Linnea älskar när storebror har tid att leka. Ingen kan krama som hon!

Tigerunge