Vasalopp!

Ja, då var det då dags för Vasaloppet... i Kina. Det arrangeras av företaget Nordic Ways och detta var det åttonde i rad. Det går av stapeln i staden Changchun, som ligger i provinsen Jilin, ca 1,5 timmes flygresa nordost från Beijing. Staden, som har ca 7 miljoner invånare, är väldigt stolt över detta arrangemang och skapar stora isskulpturer i startområdet.

Ingen svensk snögubbe precis...

Det finns olika klasser, allt från det "riktiga" Vasaloppet på 50 km till ett par kilometer. Jag hade anmält mig till 50 km och åkte hemifrån nyårsdagen kl 9.30 för att vara i spåret den 2 januari.

Hur var det då? KALLT! Förbannat kallt! Jag vet inte hur kallt det var i starten kl 9.30, men det ryktades om minus 28. Tidigt på morgonen hade det varit -37 grader. Jag stod i omklädningstältet in i det sista, där man försökt hålla värmen med koleldning i en tunna.

Minus 28 ute, kring nollan här inne...

Detta faktum gjorde att jag fick handsvett. Minus 28 grader i starten...jag såg fingrarna brytas av en efter en den första kilometern. Men så blev det inte. Jag fick slita hårt av olika anledningar. Dåligt vallat, endast 10 km rullskidor i ryggen under hösten, förkyld under hela december och ingen kolhydratuppladdning. Jag lovar att pumpen kom igång rätt bra i första backen, så jag höll mig faktiskt rätt varm i början av loppet.

Spåren var fina. Tyvärr var det en blandning av konstsnö och naturlig snö som fullkomligt slet av vallan. Dessutom blir det ju rätt trögt vid dessa temperaturer.

Fina spår. Det bistraste stället, ute på sjön... usch!

50 km innebar 3 varv på en slinga som hade både backar och annat gott. Under det andra varvet kände jag den totala mattheten, som min gode träningskompis Magnus Holmer har upplevt och beskrivit för mig; armarna känns som bly och benen som ekstockar och varje liten uppförsbacke känns som ett berg att ta sig över. Och som grädde på moset började jag frysa rätt rejält. Allt annat än njutbart! Jaha, vad göra? Ta sig hem så smidigt som möjligt så klart! Den sista vätskekontrollen hade stängt (eller hade kineserna tröttnat och gått hem), men som tur var hade jag med mig lite vatten och lite choklad. Det var bara det att efter 3 timmar i midjeväskan och 30 graders kyla var det bara en isklump i flaskan och chokladen var som sten. Väl framme vid varvningsområdet tog man till vänster om man skulle köra 50 km. Jag höll höger.

En trött Jimmy och en lika trött fotograf med en
kamera som är 30 grader kall med imma på linsen.

Arrangemanget runtomkring är välordnat. Boende på hotell Shangri-La med cocktailparty och bar på kvällen innan loppet, lunch med vita dukar efter loppet och bankett och bar på kvällen efter loppet. Men själva loppet är det si och så med. Det är lätt att fuska då varven möts vid två tillfällen. Detta utnyttjades flitigt av de kinesiska tävlanden, vilka genade friskt. Det sägs att de fyra kineser som kom först hade gjort detta.

Lunch efter loppet intogs med denna dukningen.

En typisk kinesisk underhållning på cocktailpartyt.

Själv körde jag alltså bara två varv, men har klockats på 3 varv och är listad på en 35:e placering med en tid på ca 3,5 timme.

Frågan är om jag ska ringa och påtala "misstaget"...