Linnea hade feber under natten så föräldrarna hade inte sovit så gott, men Jimmy tog hand om gästerna och Anna tog feberpasset hemma.
Emil som blivit lite dålig på söndagen ställde in och istället hoppade Ella in som reserv. Vi bytte då vår tilltänkta 11 km vandring vid Simatai till en 3 km vandring på en dryg timme vid Mutianyu.
På väg upp till linbanan, Vägen omgiven av försäljare
Vädret var perfekt, lagom varmt och nästan ingen vind. Vi mötte en del i shorts men huvuddelen liksom vi hade långa byxor. Sen möter man förstås alla möjliga människor på muren, allt från personer klädda för en riktig hike, till personer i finkläder med högklackat som skall upp.
Precis kommit upp på muren, jackorna fortfarande på
Klart är det väl aldrig riktigt i Kina så muren försvann bort i diset vilket är ganska charmigt det också. Man blir lika hänförd varenda gång man kommer upp på den. Hur kan man bygga en sådan mur över alla bergstoppar, hur fick man dit allt material, vad gjorde man för underarbete? Helt otroligt. Det blev linbana upp och sedan en rodeltur ner som föll både Ella och Carl i smaken, även Jimmy och Tedde hade roligt innan vi fick sakta farten för att vi kommit ifatt de som var framför.
Jimmy går och funderar på varför han anmälde sig till en halvmara på muren!
Framme vid rodeln, sista bilden uppe på muren
Jimmy hade tänkt köpa 3 T-shirts för 10 rmb för det hade han blivit erbjuden sist men det gick inte denna gång utan de kallade honom för snål istället.
Det blev lite trolleri-ringar till Carl och Ella istället hos en annan försäljare.
I bilen hem somnade vi alla när vi kom tillbaka tog Anna tillfället i akt att komma hemifrån, ibland kan det till och med vara avkopplande att åka och handla mat. Emil hade blivit piggare och även om Linnea hade feber fortfarande så märks det mest på att hon är lite mer mammig än vanligt.
Kvällen äventyr var Olympiabyn och fågelboet. Jimmy, Tedde, Carl och Emil gav sig iväg med en taxi för den egna bilen får inte gå inne i stan på måndagar. Vi fick dock en trevlig taxichaufför som kunde lite engelska och han sa att han kunde vänta de timmarna vi gick runt och sen köra oss tillbaka igen. Så fort vi satte oss i taxin så började det regna (enligt yr.no skulle det börja 17.00 och 17.08 kom det, dock skulle det bara komma 0,5mm och det missade de totalt). Vi kom fram och gick mot ingången men fick reda på att det var stängt. Enligt weben skulle det vara öppet till 21.30 på helger och public holidays (vilket det var idag) men det gällde inte längre. 9-17 var det nu alla dagar. Vattenkuben hade bara öppet 10-14 för tillfället förutom souvenirshoppen. Det är fantastiskt att se hur det plötsligt finns 50 paraplyförsäljare 5 minuter efter det börjar regna, de var överallt. Vi gick in på ett sjustjärnigt hotell bredvid för att värma oss och de var snälla nog att släppa in oss i baren högst upp som inte hade öppnat än så vi kunde se olympiabyn från ovan när mörkret fallit. De hade dessutom en miniatyr av det hela som de vänligt berättade om.
miniatyren med äkta vara utanför fönstret
Uppifrån baren
En snabb tur ut i regnet för ett foto
När vi kom hem blev det varmchoklad och en kvällsmacka och nu packar vi för Xian dit det bär av tidigt imorgon bitti, avfärd 05.30 på Carls födelsedag.
/Tedde
Ännu en gång kul att se alla era bilder! Det måste vara jättekul för Emil att ha en kompis på plats.
SvaraRaderaHoppas att nu alla håller sig friska/blir friskare nu när ni skall iväg långt.
Kul att se Tedde hos er. Ni vet väl att Tedde och Fredrik har varit i USA och byggt hus tillsammans 1984! Världen (Lund) är litet...
Kram Katarina