Huvudattraktionen - en svensk familj?

Dagen idag inleddes med en intervju av en ayi (hembiträde) som heter Ming. Ming har jobbat för en svensk familj som åkte hem nu i somras efter 2 år i Beijing. Hon kan ett par ord svenska och ska enligt hörsägen laga god mat. Ming har tydligen lärt ett par av ayisarna på River Garden att baka kanelbullar och göra svenska pannkakor! Hon verkade väldigt gullig och kommer att börja hos oss den 1 september. I hennes uppdrag ingår att städa, tvätta samt laga mat ett par kvällar i veckan. Jag hoppas också att hon ska kunna hålla ett öga på Linnea när jag läser kinesiska. Jag och en annan mamma (som också heter Anna) har pratat om att hyra en privatlärare som kan komma hem hit ett par gånger i veckan.

Efter intervjun åkte jag med Emil till sjukvårdskliniken igen. Örat är bättre av sig själv men han har en besvärlig hosta sen mer än 2 veckor som gjort det svårt att sova de senaste nätterna. Doktorn konstaterade att det är bronkit så vi fick lite slemlösande och nån hostmedicin för natten. De kastar definitivt inte antibiotika omkring sig och läkaren bekräftade att det är ett stor problem i Kina med resistenta bakterier. Efter dessa två besök har jag fått gott förtroende för den privata sjukvården här.

På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till Blue Zoo. Det är ett akvarium med en riktigt stor bassäng som man åker under på ett rullband. Alla möjliga fiskar såg vi samt även dykare och ett par sjöjungfrur! Stället var packat med kineser och var vi än kom ville de bli fotograferade med våra barn. Vet inte varför det ska vara så kul att ha familjen Blomborg i ett privat fotoalbum, men jag antar att barnen ser väldigt exotiska ut med sina ljusa hår och blonda ögon. Linnea samlade en stor ring med kineser runt sig och de ville alla peta på henne och lyfta upp henne. Till slut surnade Ella till och intog en beskyddande position. Det blev lite tröttsamt. Kineser har inte samma privata sfär som vi svenskar vilket innebär att de står lite för nära än vad vi känner oss bekväma med. Detta utan att det behöver vara särskilt trångt runtom en. I början tror man att det är ficktjuvar men sen inser man att det är så här det är.

Tyvärr hade jag inte laddat kameran inför utflykten så det blev inte en endaste bild idag.

Nu ikväll går Skype varm som vanligt. Det är så roligt för barnen och för oss att kunna prata lite och se er så fortsätt ringa oss!