Att ha en ayi

Att ha en ayi som går i huset 5 dagar i veckan mellan 9-18 är väldigt speciellt. Samtidigt som det naturligtvis är jätteskönt att någon städar och tvättar och lagar mat åt oss, så kan det också kännas knepigt. Vår ayi, Ming, är väldigt mån om oss och speciellt om barnen. Hon servar dem till fullo och hade inte jag sagt stopp så hade de inte behövt göra någonting. Ella tycker det är jobbigt för hon vill ju visa att hon kan själv. Hon kan själv ta fram något att äta, bre en smörgås och hälla upp mjölk t.ex, men Ming går emellan och säger "det gör jag". Ella gillar som bekant att laga mat och jag har försökt få Ming att förstå att Ella gärna vill hjälpa henne i köket. Häromdagen gjordes det nån form av piroger och då fick Ella vara med. När jag frågade henne hur det gick sa hon "sådär-Ming gör ändå det mesta". Nåja, det blir nog bättre när vi kan kommunicera mer.
Linnea och Ming börjar bli kompisar. De är ensamma två dagar i veckan mellan 9-11 då jag läser kinesiska. Jag tror att de tillbringar tiden på lekplatsen och det verkar gå bra. Linnea är lite ledsen när de går, men det hade hon nog varit om jag lämnat henne på dagis också tror jag.