Emils dag

Vi väckte Emil med sång och presenter. Han blev naturligtvis jätteöverraskad (som om han inte hade legat vaken en halvtimme och väntat på att vi andra skulle vakna).

Han ser åtminstone yrvaken ut

Lite nya Chelsea kläder kan aldrig bli fel

Hela förmiddagen badades det och sen åt vi lunch på hotellet. De har en rolig paviljong där man sitter i markhöjd med benen ner i en grop runt ett cirkulärt bord. Man kan halvligga till bords om man vill!

På eftermiddagen hade vi bokat ett besök på en elefantfarm. Vi blev hämtade i en öppen lastbil. Bara det tyckte barnen var jättehäftigt. Jag tyckte det var mindre roligt att åka i 90 knyck på ett flak... Elefanten hette Dun, var 30 år gammal och lite sur tyckte vi. Hon ville mest äta och elefantskötaren fick mana på henne. Då och då morrade hon lite (det lät som det i alla fall). Turen gick genom regnskogen och det var lite speciellt att uppleva den totala avsaknaden av mänskligt ljud. Inga bilar, bara fåglar. Vi satt hela familjen på Dun. Jag och barnen på en soffa på ryggen och Jimmy, den stackarn, fick sitta på Duns nacke. Han hade stora problem att hålla balansen och när jag dessutom bad honom sköta fotograferandet så blev det lite jobbigt (bilderna blev ganska oskarpa). Jag hade Linnea i bärselen på magen och jag och barnen fick hålla i oss ibland vi med. Det var långt ifrån så bekvämt som jag hade föreställt mig. Vi skrattade mest åt Jimmy som kämpade för att hålla sig fast.

På lastbilsflaket

Jimmy och barnen hälsar på Dun

Nej, vi behövde som tur var inte klättra upp på elefanten!

Så här ser det ut för den som sitter på en elefantnacke. Jimmy låter hälsa att det är ganska stickigt och rekommenderar inte att man bär shorts...

En liten lagun mitt i skogen

Landskapet är fullt av höga klippor med naturliga grottor

På kvällen åt vi middag på hotellet. De har jättegod mat och personalen är väldigt vänlig. Emil blev uppvaktad med tårta på personalens eget initiativ så det blev en lyckad kväll. Vi blev inte kvar så länge. Alla var trötta efter en lång dag i värmen och med Linnea kan man knappast sitta och njuta ostört...

Emil verkade nöjd med dagen, men när vi gick och lade sig fick han plötslig hemlängtan och ville att vi skulle åka direkt hem till Sverige...

Ja, den där hemlängtan kan falla över en vid de mest konstiga tidpunkter. Jag kände det som mest när vi läste alla era gratulationer under kommentarerna. Så roligt att se att det är så många som läser bloggen och vi är lika glada varje dag när vi ser att någon lämnat ett spår efter sig!